NY BLOGG!

Hej!

Jag kommer inte att blogga här mer, inredningsintresset har lagts sig - eller inte lagts sig, men jag känner mig rätt klar. Nu är det min underbara katt som gäller =) Om ni någongång vill säga hej eller undrar vad vi grejjar med finns vi HÄR .

Vi hoppas och kämpar för att få köpa fastigheten vi bor i och vem vet - då kanske jag kommer tillbaka hit, för DÅ lär jag ju sätta igång å fixa igen!

Varma kramar och tack för allt underbart ni gett - hoppas att vi "ses" på min nya blogg någon gång =)

Nä...

...det blev ingen långvarig comeback... Tar en långpaus igen - bara så att ni vet om ni hälsar på någon gång.

Kram/Anneli

Sovrummet

Tidigare såg det ut så här i sovrummet

Jag hade själv en 105 cm säng och Pontus, som då sov i samma rum som mig, hade sin säng.

Kolla in hur det är nu!

Nu har jag en 195 cm bred säng!!!

Jag ville inte skeppa min 105:a så jag köpte en 90 till =) Bred och härlig säng - det är underbart att ha ett vuxet sovrum, även om Pontus sover här då och då...!

Det finns vissa ord som känns vackrare än andra så som harmoni, lycka, värme... Harmoni är ju vad vi vill känna under nattens timmar då vi sover.

Hoppas att ni får en riktigt go helg alla

Varma kramar/Anneli

Charlie

Min fina Charlie har upptäckt akvariumet!

Det är en trevlig sysselsättning för honom - fiskarna håller inte riktigt med, men dom har börjat vänja sig och blir inte längre så rädd när han sitter och drömmer om dom serverade på tallriken!

Så här fantastiskt underbar är han när han ligger och sussar på mattes databord.

Snart helg - hoppas ni får det riktigt gott

Kramar/Anneli

Så otroligt irriterande

Idag på tvåfikat kom Youtube-klippet på tals, det som alla talar om; Susan Boyle. Hon har verkligen en fantastisk röst. Det är inte det som är så irriterande. Det som verkligen gör mig förbannad är att det blir sån succé. Om jag missunnar henne? Å herregud NEJ! Det är anledningen till att hon blev sån succé. Det är för att hon är "ful" och för hon har humor som hon blir en sensation. Och anledningen till att hon inte blev berömd (som hon borde) tidigare är just för att hon ser ut som hon gör. Fan så irriterad jag blir över hur utseende fixerade "vi" är.

Tjejen som sjöng i svenska talang i fredags var ju som en utomjordning, jag menar hur fasen kan man ha en sån röst å bara var 13 år? Men vad sa panelen? Jo, rekommendationer som man kanske borde ge en 16-17 åring!! Men hon var så fruktansvärt söt flickebarnet att det förmodligen därför hon helt plötsligt fick hur stora krav som helst på sig. Visst kunde jag hålla med om vissa delar av vad de sa - men va fan, kom igen! Hon var ju bara 13 år?!

Spott och fräs från mig. Är jag nå bättre själv då? Nä. Troligen inte. Men just gällande detta kunde jag inte låta bli att bli så kräkigt irriterad!..

Jaha?

För att ni inte själva ska bli fly förbannade nu ni oxå. Önskar jag att ni slår på högtalarna, skruvar upp volymen, sluter ögonen och lyssnar på texten till den här låten. Det är den vackraste av alla låttexter jag vet.

Geniet bakom heter Michael Ruff. Själv är det precis så jag känner för mitt barn och jag hade oxå förmånen att ha Stefan Gunnarson som framförde den på min sons dop.

Låten heter More than you'll ever know av och med Michael Ruff.

Praktiskt & Vackert

Har varit å shoppat lite hos Maud som har Hjortgården i Kyrkbyn. Jäkla vad fina saker hon har i butiken!!!

Köpte den här vackra skylten med den fina texten.

Istället för en bigpack-låda i plast är det ju betydligt finare att ha den här framme och förvara kattmaten i!

Är super nöjd med mina inköp!

Hoppas att ni alla har en riktigt go och härlig söndag

Kramar/Anneli

Min lilla familj

Charlie är en Devon Rex, det måste vara den mest underbara kattras som finns! Jag erkänner att jag inte känner till så många - men för mig är den helt enkelt perfekt!! Som de flesta av er vet är jag ju egentligen en hundmänniska. Jag var faktiskt lite orolig och undrade hur det skulle gå med en självständig katt å inte en följsam hund... Men det visade sig att jag inte behövde oroa mig!

Charlie är mer som en hund än en katt - i alla fall enligt de erfarenheter jag har av katter. Mitt lilla godistroll följer efter en vart man än går, han till och med duschar med mig - BOKSTAVLIGEN!!! Just nu ligger han mellan mig och tangentbordet =) han är så social och så underbar. Jag är så otroligt lycklig och känner mig äntligen komplett igen...

Jag ska hälsa på er alla som skrivit hos mig under helgen - jag blir så glad att ni ids hänga kvar trots att allt inte bara handlar om inredning här! Men å andra sidan kanske det är bara bra!

Trots min kattyra så kommer lite bilder på vad jag pysslat med här hemma vid nästa inlägg, jag har bl a lagt golv i sonens rum och det blev rätt bra.

Normalt lägger jag ju inte ut bilder på oss - men jag känner mig så stolt över min lilla familj att jag inte kan låta bli!... Även om nu Charlie inte tyckte fotostunden var det allra roligaste.

Kramar varma/Anneli

FÖRÄLSKAD

NU ÄR VÅR CHARLIE HEMMA!

Han var lite orolig i bilen och pep som en skadskjuten fågelunge. Jag satte in handen i buren och strök på honom, då la han sin lilla nos på min hand och somnade tryggt in. Då slog den till som en bomb; förälskelsen - denna underbara lilla fyrbenta varelse fick mig 100 procent totalt och komplett kär!

Och idag lyser solen =D

Varma kramar/Anneli

Vår???

Hej kära ni

I Göteborg och Skara är det inte vår. Det är vårsommar - men här, HÄR finns inte ens ett litet spår av vår. Det var så dåligt väder så vi inte ens kunde landa på Kallax. Piloten vände kosan och landade i ett soligt Skellefteå. Taxin som körde några av oss hem, släppte av ett gäng i ett soligt Piteå. Men vi, vi blev avsläppta i ett mulet och smutsigt Luleå.

Se på den ljuvliga prakt Skara hade att erbjuda oss!

Jag säger då det - hade det inte varit för att vi ska hämta den här lilla filuren...

... imorgon - så hade jag aldrig velat åka hem igen!!! Men vi har längtat, väntat och räknat minuterna till vår Charlie ska komma hem, så skit i vädret. IMORGON BLIR VI MED KATT!!!

Kramar varma/Anneli

Vanans makt - eller ålderstecken?..

Igår var jag på en mycket givande utbildning "Lagen om offentlig upphandling" i Stockholm. Det är helt underbart när en utbildning ger en omedelbar kunskap redo att omsättas när man kommer tillbaka och sätter sig vid skrivbordet. Min lilla historia utspelar sig alltså i huvudstaden.

Jag som är en inbiten Norrlänning tycker det är lite farligt med Stockholm, därfär är jag väldigt noga med att stänga till fickor och hålla ett pekfinger i varje för att ha koll på att plånboken, mobilen och nycklarna faktiskt ligger kvar i fickorna hela tiden. Så på lunchvandringen igår var min ritual exakt densamma. Plånboken i vänster och nycklarna samt mobilen i den högra.. Allt var frid och fröjd å låg på plats.

När utbildningen var till sin ände och vi skulle gå från Skrapan till Medborgarplatsen blev det lite bråttom, jag hittar ju inte så bra och hakade på mina kollegor som oxå skulle vidare till T-centralen. Framme i trängseln på Medborgarplatsen ringde mamma. Telefonen var i väskan och när vi pratat klart skulle jag lägga tillbaka telefonen i jackfickan - den högra såklart. Eftersom att nycklarna låg där så skulle jag öppna fickan och upptäcker då till min fasa att DEN ÄR REDAN ÖPPEN - OCH NYCKLARNA ÄR BORTA!

- NEJ, utropar jag, mina nycklar är borta!!!!! Mina snälla kollegor från Gävle började genast att försöka få tag i någon som kunde kolla om nycklarna var kvar på kontoret i Skrapan.. men alla hade ju gått hem för dagen. Jag letade igenom väskan massor med gånger, bara för att konstatera att - dom var borta.

Jag ringde till mamma (som jag, trots mina snart 40 år, ALLTID gör när jag ställer till det) för att beklaga mig. Till saken hör att jag har bara ett ex av nycklar till bilen - den som jag nu tappat...

Mycket nedstämd satte jag mig på Arlanda express och anlände till flygplatsen. Planlöst vandrade jag omkring och kunde bara tänka på "hur fasen skulle jag göra nu??" Skulle jag kunna byta tändningslås å dörrlås på bilen? Då, sakta var det en liten röst som viskade:

-Du tog kanske inte med dig nycklarna när du lämnade hemmet?...

Det var ju faktiskt inte jag som låste dörren när jag for på morgonen utan min sons pappa som hämtat Pontus och han hade satt extranyckeln i brevlådan..

Jag ringde till min vän J, snälla kan du kolla om mina nycklar är kvar på hatthyllan....

Det var dom.

Där hade jag gått å vaktat och passat på nycklarna under hela dagen i Stockholm - nycklar som jag inte ens hade tagit med mig!!! Vanans makt är stor...

...eller vid närmare eftertanke så kanske det är åldern...

Jag önkar er alla en riktigt go och underbar påsk! Själv ska vi till Göteborg och Skara.

Nycklarna - dom lämnar jag till mamma, för säkerhets skull!..

VARMA PÅSKKRAMAR/Anneli

Jag å Pontus 1 maj 2007