onsdag 8 april 2009

Vanans makt - eller ålderstecken?..

Igår var jag på en mycket givande utbildning "Lagen om offentlig upphandling" i Stockholm. Det är helt underbart när en utbildning ger en omedelbar kunskap redo att omsättas när man kommer tillbaka och sätter sig vid skrivbordet. Min lilla historia utspelar sig alltså i huvudstaden.

Jag som är en inbiten Norrlänning tycker det är lite farligt med Stockholm, därfär är jag väldigt noga med att stänga till fickor och hålla ett pekfinger i varje för att ha koll på att plånboken, mobilen och nycklarna faktiskt ligger kvar i fickorna hela tiden. Så på lunchvandringen igår var min ritual exakt densamma. Plånboken i vänster och nycklarna samt mobilen i den högra.. Allt var frid och fröjd å låg på plats.

När utbildningen var till sin ände och vi skulle gå från Skrapan till Medborgarplatsen blev det lite bråttom, jag hittar ju inte så bra och hakade på mina kollegor som oxå skulle vidare till T-centralen. Framme i trängseln på Medborgarplatsen ringde mamma. Telefonen var i väskan och när vi pratat klart skulle jag lägga tillbaka telefonen i jackfickan - den högra såklart. Eftersom att nycklarna låg där så skulle jag öppna fickan och upptäcker då till min fasa att DEN ÄR REDAN ÖPPEN - OCH NYCKLARNA ÄR BORTA!

- NEJ, utropar jag, mina nycklar är borta!!!!! Mina snälla kollegor från Gävle började genast att försöka få tag i någon som kunde kolla om nycklarna var kvar på kontoret i Skrapan.. men alla hade ju gått hem för dagen. Jag letade igenom väskan massor med gånger, bara för att konstatera att - dom var borta.

Jag ringde till mamma (som jag, trots mina snart 40 år, ALLTID gör när jag ställer till det) för att beklaga mig. Till saken hör att jag har bara ett ex av nycklar till bilen - den som jag nu tappat...

Mycket nedstämd satte jag mig på Arlanda express och anlände till flygplatsen. Planlöst vandrade jag omkring och kunde bara tänka på "hur fasen skulle jag göra nu??" Skulle jag kunna byta tändningslås å dörrlås på bilen? Då, sakta var det en liten röst som viskade:

-Du tog kanske inte med dig nycklarna när du lämnade hemmet?...

Det var ju faktiskt inte jag som låste dörren när jag for på morgonen utan min sons pappa som hämtat Pontus och han hade satt extranyckeln i brevlådan..

Jag ringde till min vän J, snälla kan du kolla om mina nycklar är kvar på hatthyllan....

Det var dom.

Där hade jag gått å vaktat och passat på nycklarna under hela dagen i Stockholm - nycklar som jag inte ens hade tagit med mig!!! Vanans makt är stor...

...eller vid närmare eftertanke så kanske det är åldern...

Jag önkar er alla en riktigt go och underbar påsk! Själv ska vi till Göteborg och Skara.

Nycklarna - dom lämnar jag till mamma, för säkerhets skull!..



VARMA PÅSKKRAMAR/Anneli


Jag å Pontus 1 maj 2007

6 kommentarer:

Mer av allt sa...

Det är absolut åldern! Nycklar är som ett levande material som ständigt är på rörelse och aldrig där man tror att de är. Jag kollar minst 5 gånger per dag om jag har nycklar OCH plånbok i handväskan. Kan komma på mig mitt i allt att handväskan känns lätt och är då kanske plånboken borta - som tur är så har det ännu inte hänt.

Glad Påsk!

Gummans Trädgård sa...

Så skönt att historien slutade väl.
Ha nu en riktigt skön Påsk.
Kram från Ann.

Vända blad sa...

Åååh, jag kände hur hjärtat åkte upp ihalsgropen! Det hade lika gärna kunnat vara jag...
Önskar dig och de dina en härlig påsk och en trevlig resa!
Så mysig bild från "Våffelberget" ;)
Kram Maria

Åsa sa...

Ja så tokigt det kan bli. Jag tycker åxå det är lite farligt i Stockholm. Gick på Tillskärareakademin i en termin för många år sen och blev överfallen mitt på dagen på en gata och fick ingen hjälp av människorna som gick förbi. Fick förmodligen en spricka på nyckelbenet. Detta hände endast några dagar efter jag hade flyttat dit. 4 dar senare blev jag förföljd en morgon och fick springa i sick-sack över gatan tills jag kom fram till mitt jobb som frukostvärdinna (jobbade på mornarna och gick i skola på em.)

Härlig bild på er båda. Det är så kul att du är tillbaka. Tur att du lämnat nycklarna hemma.

Kramis Åsa

Anonym sa...

Kikar in och önskar dig och din familj en riktigt GLAD PÅSK :)

Kram Åsa

tre nyanser av vitt sa...

Hej
hi hi vilken tur att det ordnade sig.
God fortsättning på påsken.
Kram Marie