tisdag 19 augusti 2008

När Väs bet fast i örat...

Jag håller på att måla byrån i hallen uppe. Som alla vet tar det ju lite tid. Jag skulle kunna visa andra bilder från hemmet - men jag tror att jag ska berätta en liten anekdot i stället - om min orm Väs. Jag vill varna känsliga/ormrädda personer eftersom en bild oxå kommer att finnas, även om den kommer att vara mindre än de jag brukar lägga ut.

Väs. En "lampis" förkortningen för de latinska namnet, eller karlifornisk kungssnok som det heter på svenska. Jag köpte honom när han var som en blyertspenna stor. Åren gick och han blev större. Han gillade att gosa in sig i nacken och brukade linda sig som en hårsnodd runt håret.

Just denna dag historien utspelar sig, skulle en ny bekantskap (om ni förstår!) komma hem till mig för första gången, pirrigt och spännande. Det var soligt och fint och jag å Väs hade suttit på balkongen och lapat sol. Tiden rusade i väg och jag började bli lite sen. Då hände det. Väs började röra på sig och nosa mig på kinden. Jag kände igen noset. Det var precis samma nosande som han gjorde på mössen han fick till "middag" (gav aldrig levande, så han nosade sig fram till början när han skulle svälja dom).

Jag hann inte reagera. SMACK så satt han där. Fastbiten i min lilla öronvinge - ni vet, den där lilla flärpen. Han näsborrar var vänd inåt i mitt öra å jag hörde hur han frustade och kämpade för att försöka svälja sitt byte.

Där stog jag nu, med en orm fastbiten i örat och fastringlad runt min högra arm och väntade på min date.

Hur jag än försökte fick jag inte bort honom. Jag försökte spruta kallt vatten med blomsprutan. Jag försökte trycka på käkarna för att han skull öppna munnen. Jag försökte dra bort honom, men det gick ju naturligtvis sämst, ont gjorde det oxå. Och hela tiden medan jag försökte få bort honom hörde jag hur han frustade och fnös inne i örat.

Tillslut hittade jag ett diadem och lyckades pressa in det mellan hans käkar och kunde på så sätt bända loss honom. Jag kastade orm med diadem - som han hade börjat försöka svälja i stället, på sängen och började rengöra örat, som naturligtvis blödde. Jag hann precis tvätta rent och dra ut de halvt svalda diademet från ormen - hiva in han i terrariet - då det ringde på dörren.

Där stog jag nu, ofixad med en stor bommulsvadd tryckt mot mitt blödande öra som så fint nu bepryddes av Väs tandrad - öga mot öga med min date.

Öhhhhh vad har hänt, frågade han trevande... Ja'a... hrm min orm har råkat bita mig i örat...liksom...
Trots denna lilla insident så däjtade vi några år i alla fall, även om han säkert då tänkte va f**n är det här för dåre??..

Väs bodde med mig i 12 år. Sen blev han gammal, grinig och ville inte äta mer. Då var hans dagar slut och han fick bli en ormängel.. Nu kommer bilden på honom! En lampis ska egentligen ha ränderna tvärsöver, inte längst efter - men han var inte som andra! Varken i humöret eller utseende =)


Visst var han stilig min lille Väs ;-D


Här äter han på ett mer lämpligt byte än mitt öra, eller diadem för den delen!

Ja - de var historien om när Väs bet fast i örat.

Go'kväll mina kära bloggvänner - hoppas ni återvänder hit igen ;-)

15 kommentarer:

rosenfröjd sa...

oj, oj sicken historia. Tur det gick väl i vart fall o att dejten inte backade. :-)

Kram/
¨M¨

MiaMaria sa...

Hej!

Tack för tipset låter vackert!!!

Vilken vaker blogg du har...

Ha´en bra dag!
MiaMaria

Vit spets sa...

Förlåt, men jag skrattar...bloggare är allt roliga :) vilken tur att han inte sprang iväg - den "nya" bekantskapen som nu är "gammal" undra om han skaffade sig någon orm till husdjur???
Kramis
//Siv

Vit spets sa...

Jag glömde ju...
Så fina stolarna blev...jag skall nog ringa den där "sprutkarl" bara för att bespara min man allt arbete... gillade oxå den lilla stolen brevid den svarta soffan ;)
Kramis igen!
//Siv

Lilla Blanka sa...

Hej Anneli!

Tack snälla rara för dina gulliga ord! *Kram*

Jag säger desamma..det är jättekul att ha hittat hit, din blogg är jättehärlig! Har kollat "bakåt" bland inläggen och tycker det ser så mysigt ut!

Jag tittar gärna in snart igen!

Kram
Mia

Lilla Blanka sa...

Hej igen *hihi* så snabbt var jag tillbaks ;)

Glömde ju svara på din fråga om min gamla kruka..den har jag haft länge och dessförinnan hade min mor den. Den har stått ute i långa perioder så patinan har väl byggts på allteftersom :)

Vita ljuva tankar sa...

Gulp! Läskig orm-historia!

Så vackert dens tår där din fina lilla pinnstol. Den trivs bättre i vitt, det ser jag ;-)

Kram Linda

Vitbalansen - Helena sa...

Oooiii, vilken läskig historia! :-) Men himla roligt, jag kan se det hela framför mig :-).

Din omgörning av bloggens utseende blev kanonbra, tycker jag. Särskilt bannern är urtjusig!

Kram från Helena

Helena sa...

Aj!!Vad ont!!
Fast nu är det väl ett kul minne och han lär väl inte ha glömt dig....
Kram Helena

Lea sa...

Men alltså..jag var tveksam att fortsätta läsa när det handlade om något så fasansfullt som ormar.
Jag totalvägrar att se på våra på jobbet och undviker att gå in i smådjurshuset. (Är inte förtjust i fåglar heller...)
Det var verkligen en dråplig början på en date...han tyckte nog att du var en spännande babe.
Ha det gott!
/Lea

Eikkala sa...

*skratt* nog för jag hatar ormar men jag kunde inte låta bli att läsa. Tur att "daten" inte allt för rädd av sig. Tack för att du förgyller min regninga dag så att jag får skratta lite
kram sari

Kristin sa...

Isch, aj aj!!! Vilken läskig typ!!! ;-) Jag hatar ju ormar (du vet ju redan att jag inte gillar fladdermöss sådär hejdlöst), jag skulle inte kunna tänka mig att ens peta på en... hua! Inte ens om jag visste att det var en ofarlig orm.

Ja, herregud, vilken tajming... det var ju i alla fall ingen lättskrämd typ som du skulle träffa.

Ha det nu så bra!
Kram Kristin

Zoey sa...

FAst det var ju ändå en rätt kul historia - åtminstone så här några år senare. *ler*

Vitbalansen - Helena sa...

Nähej du, det där om soffan har du fått om bakfoten :-). Jag ska inte klä om soffan - den är vit och fin som den är :-). Jag antar att det inte är en Ikea-soffa med avtagbar klädsel du har? För annars finns ju www.bemz.com att tillgå, förutom Ikeas egna, lösa överdrag.

Ha en fin fredag!

Kram från Helena

Hus 5.15-Elle BM sa...

Ja men tack för ännu ett gott skratt! Snudd på osannolik historia -o vilken taiming...
Vilken Gullig stol du fick-å så fin den blev i vitt!
/kram